Noomi berättar
Noomi berät­tar

Noomi: Jag kom­mer abso­lut att vara med igen

Noomi Riedel, 22 år, utbil­dar sig till fotograf. Bor i lägen­het i Stock­holm till­sam­mans med sin sambo. När Noomi genom en kom­pis hörde att det behövdes test­per­soner blev hon nyfiken. Hon kon­tak­tade KTA och kan numera räk­nas till en av vet­er­an­erna inom försöksverk­samheten.
–Men inför det första testet var jag rejält nervös, minns hon.

Våren 2006 var Noomi arbet­slös och i behov av pen­gar. En kom­pis näm­nde att han varit med i flera försök och en tanke väck­tes hos Noomi: Tänk om hon också..?

Nyfiken­heten blev allt starkare och Noomi bör­jade leta infor­ma­tion om olika tester på nätet. Hon gick in på KS:s hem­sida och sökte sig sedan vidare till KTA.
–Då, innan jag satt mig in i vad det innebar, var jag skep­tisk och undrade vad det hela hand­lade om, men jag fort­satte ändå läsa det som stod på hem­si­dan och anmälde mitt intresse.

Noomi hade hört att många av de läkemedel som används idag enbart är tes­tade på män, och insåg att det borde finnas ett stort behov av kvinnliga försöksper­soner. Redan någon vecka senare fick hon ett svarsmejl från KTA med infor­ma­tion om en studie där ett nytt läkemedel för patien­ter med ADHD skulle tes­tas.
–I mejlet stod det väldigt utförligt hur testet skulle gå till. Jag pratade med min moster som är sjuk­sköter­ska och hon kände till läkemedlet som skulle tes­tas. Efter sam­talet med henne bestämde jag mig för att fort­sätta, och fick komma till KTA för ett sam­tal och för en läkarundersökning.

KTA fick Noomi träffa per­son­alen och hon frå­gade särskilt om eventuella risker för kvinnliga försöksper­soner. Hon kände sig lug­nad när hon fick veta att de läkemedel som tes­tas på män­niskor först har tes­tats grundligt på djur och att de därefter tes­tas i mycket låg dos på män­niskor.
–Och efter­som kvin­nor av säk­er­hetsskäl utes­luts från många studier kände jag mig trygg: När man väl beslu­tat sig för att testa ett läkemedel också på kvin­nor, då vet man vad man sysslar med.
Redan några dagar efter läkarun­der­söknin­gen satte testet igång. Noomi skrevs in kvällen innan. Tolv per­soner del­tog och hon var inlagd två nät­ter. Noomi fas­tade den första nat­ten och klockan sju nästa mor­gon blev hon väckt för att ta första kapseln.
–Men då var jag nervös och hade rejäl hjärtk­lapp­n­ing. Jag minns att jag frå­gade sköter­skan om hon kunde garan­tera att jag inte skulle dö… Per­son­alen var proff­sig och ärlig, och det lug­nade mig.
Pre­cis som vid alla läkemedels­försök fick Noomi inte veta om hon fick den rik­tiga med­i­ci­nen eller om hon fick ett sockerpiller.

Under försökets gång togs ett tju­go­tal blod­prover, för att kon­trollera i hur stor omfat­tning läkemedlet gick ut i krop­pen.
–Jag var inne tre gånger under ADHD-​studien och det hela var still­samt och reglerat. Vi fick inte göra så mycket, vi låg och läste böcker, spelade tv-​spel och tit­tade på film. Det hela var mycket struk­tur­erat, typ ”lunch klockan 12.54, vila 14.27…”. Det var vil­samt och välordnat.

Innan Noomi skrevs ut gjordes samma grundliga läkarun­der­sökn­ing som innan testet hade satts igång och hon fick prata igenom hur hon upplevt det hela med per­son­alen.
–Jag tyckte att det var bra, jag kände mig trygg och omhän­derta­gen och var väldigt aktiv för att jag skulle få chansen att vara med igen.

Efter­som man inte får gå direkt från ett test till ett annat tog det när­mare ett år innan Noomi blev kallad igen. Den här gån­gen gällde det en migrän­studie och också denna gång var det total still­het som gällde under försökspe­ri­o­den.
–Men under migrän­stu­dien behövde jag inte ligga kvar, då gjorde jag istäl­let tre dagbesök, där jag varje mor­gon fick svälja en tablett, därefter kol­lade de så att inte hela krop­pen påverkades utan bara huvudet.

Under det här testet träf­fade Noomi en kom­pis som hon lärt känna under ADHD-​studien.
–Den här gån­gen kände vi oss näs­tan som vet­er­aner, och kunde lugna de som aldrig varit med tidi­gare. Vi vis­ste ju hur det gick till…

Noomi står kvar i KTA:s reg­is­ter och är över­ty­gad om att hon kom­mer att ställa upp också nästa gång hon blir kallad. Sedan hon skrev in sig har också hennes sambo reg­istr­erat sig.
–Det vik­tiga är att man alltid läser igenom infor­ma­tio­nen om försöken noga, så att man vet vad man är med i för försök. Man kan ju också söka på Inter­net eller prata med någon som är läkemedel­skun­nig om man kän­ner sig osäker, tip­sar hon.

Text: Anna-​Maria Stawreberg

Kon­takt

Prim: 085177 82 16
Fas 1: 085858 58 80
Sup­port

Fler kon­tak­tuppgifter